Min helt egen Valentin

Efter att i åratal ha försökt locka fram en Valentin-reaktion hos min partner, måste jag konstatera att min Pretty Woman-aktiga föreställning – att han skulle hämta mig från kontoret. Köra mig i limosine till flygplatsen där en privat jet står klar att flyga oss till London där vi ska se en musikal och äta middag på en romantisk restaurang som bara har öppet för oss, och där en diskret ståkorkester spelar ”Besame Mucho” hela aftonen – har förblivit en del av min drömvärld.

Men så gjorde jag själv slag i saken. En mycket tidig Alla hjärtans dags morgon kröp jag ur sängen och med händerna mot vår hunds nos tog jag ut den ur sovrummet för att den inte skulle väcka min trötta med sitt vanliga morgongläfs. I köket tog jag fram kokboken och började med barnslig iver skapa mina första morgonfrallor.

Jag gjorde mig sådant besvär att vara ljudlös att jag till och med pressade apelsinjuicen med en gaffel – den elektriska pressen brummade för högt intalade jag mig själv. Beväpnad med en vacker frukostbricka (en röd ros, ett litet paket med hjärtan på, nybryggt kaffe, juice och nybakta – någon vanskapta – frallor) gick jag tillsammans med hunden mot sovrumsdörren som stod på glänt.

Jag sparkade upp den lätt och elegant och skred fram. I samma tusendelssekund flög dörren tillbaka mot mig med en sådan fart och styrka att jag tappade brickan. Hunden började skälla och min käraste vaknade med ett ryck. ”Vad sjutton händer här?” Först blev jag gråtfärdig över att min Valentin-överraskning nu var förstörd på mer än ett sätt. Men så blev jag arg. Bakom dörren stod nämligen sydaren – just det, det var en av min kärastes enorma skor som skickat dörren tillbaka i huvudet på mig.

Jag blev helt vansinning och gav min sömndruckna älskling en rejäl skrapa. Var han inte riktigt klok, hur kunde han sätta en sko bakom dörren och förstöra min överraskning? Först många timmar senare kom jag över mig själv och kunde skratta åt saken – och det bästa av allt var att han faktiskt kommit ihåg Alla hjärtans dag och bokat bord till oss på min favoritrestaurang.

Han överraskade mig också med en avlång gåva. Ni vet ett sådant litet paket av mörkrött sammet. Jag nästan grät av glädje – och skam för att jag bråkat så tidigare på morgonen. Försiktigt öppnade jag asken. Det var en konservöppnare. En KONSERVÖPPNARE! Jag blev helt kall. Avlånga, röda sammetsaskar är ju till för armband, klockor eller halsband – och det samma gäller för Alla hjärtans dag. Det värsta – eller det bästa, om man så vill – var att han inte ens kunde se det felaktiga i att förära mig med en konservöppnare. Den var ju av hög kvalitet.

Grattis på Alla Hjärtans Dag!
Helle Espensen