På andra sidan: Är vi redo för djärva investeringar?

Nästa år kommer det att finnas gott om pengar på bordet. Det handlar om EU-medlen från Next Generation-fonden, som nu fritt flödar in i de yttersta leden. Detta hjälper betydligt i de regionala och kommunala kassorna – och det kan även ses i projekten planerade för nästa år.

2024 blir året då regionalregeringen Junta de Andalucía definitivt kan godkänna och påbörja byggandet av ett nytt stort sjukhus. Detta sjukhus kommer att ligga i Málaga stad, men dörrarna kommer att vara öppna för alla invånare i hela provinsen.

År 2024 kommer också att vara det år då Málaga kommun inleder sin förstudie av utbyggnaden av stadens mäss- och kongresscenter. Det nuvarande mäss- och kongresscentret har blivit en så stor succé att man nu behöver dubbelt så många kvadratmeter. Därför har det avsatts inte mindre än 110 miljoner euro för en omfattande utvidgning.

Listan över nya projekt är både lång och spännande. Man har bara glömt bort ett visst projekt – och kanske det allra viktigaste: installation av avsaltningsanläggningar. ”Det är statens ansvar, så det ingår inte i våra budgetar”, var svaret när Carolina España fick frågan av pressen under en nyligen storskalig presentation av nästa års budget och projekt. Carolina España är den person som har det främsta ekonomiansvaret i Junta de Andalucía. På fyra år har hon fått kontroll på regionens haltande ekonomi. Hon är en smart person. Just därför hoppades jag, till och med förväntade jag mig, ett helt annat svar.

Den vattenbrist som i dag råder är verkligen Andalusiens största problem – och det är ett akut problem. Hur kan man lägga det i statens händer? Särskilt som landet har en svag minoritetsregering, som inte är redo att köra racet överhuvudtaget.

Det stämmer att vattenförsörjningen är en nationell fråga. Men varken juntan i Sevilla eller kommunerna på Costa del Sol skulle få några problem om de skulle ta en så viktig och allmän fråga i egna händer. Det är precis det som Jesús Gil gjorde i mitten av 1990-talet, när alla invånare och företag begränsades i sin frihet och produktion på grund av bristen på vatten. Som borgmästare i Marbella tröttnade han nämligen på att vänta på Madrid, så han byggde sin egen avsaltningsanläggning i kommunen, en anläggning som han invigde 1997. Detta gjorde han helt utan tillstånd, men han gjorde det!

Jag är överhuvudtaget inte för den administration som Jesús Gil företog, för han var korrupt ut i fingerspetsarna och fick Marbellas ekonomi att spåra ur helt och hållet. Men jag kan inte klaga på hans djärvhet och handlingskraft. Det är bland annat det som krävs om man ska ta sig ur en kris. Och vi befinner oss just nu bara några månader ifrån en allvarlig kris. Utan vatten stannar allt – särskilt i Málagaprovinsen.

I vår provins lever vi – i grova drag – av turism, konstruktion och jordbruk. Det sistnämnda har redan hamnat på efterkälken. Och vem investerar i en semesterbostad om man inte får ta ett svalkande dopp i poolen på sommaren när temperaturen lätt når över 30 grader? Och vem bokar en resa till Costa del Sol om man inte kan spola och tvätta händerna efter ett toalettbesök på natten? Detta är inte något att skoja om – inte heller nattliga toalettbesök. Fråga bara hotellen i Torre del Mar, där vattnet redan i dag stängs av kl. 21.00.

Utan vatten är vi helt enkelt schackmatt. ”Det är bara en tidsfråga innan regnet kommer”, säger många. Men är du verkligen säker på det? Det har inte regnat ordentligt i Málagaprovinsen sedan våren 2020. Hittills i år har vi fått regn motsvarande det som normalt faller under tre månader, och så lite duggregn, men det kan vi inte överleva på. Vi är i akut behov av stora mängder regn – eller stora avsaltningsanläggningar. Det första ligger ”i vår herres händer”. Det sista i våra egna. Så låt oss få på oss hårdhandskarna och bygga anläggningarna. Kan man spendera miljarder på en tunnelbana och avsätta 110 miljoner euro för att bygga ut ett kongresscenter så kan man också investera 120 miljoner euro i en livsviktig avsaltningsanläggning.

Jesús Gil kunde i alla fall göra det. Han störtades senare som borgmästare, året var 2002, och två år därefter dog han. Åsikterna och minnena om hans tid som borgmästare i Marbella, från 1991 till 2002, går isär – vilket är förståeligt. Men till och med hans största kritiker duschar i dag gladeligen i vattnet från hans avsaltningsanläggning. För en kort stund lyfter alla på hatten för Jesús Gil. Han brydde sig inte om att några politiker i Madrid blev sura för att han trängde sig in på deras kompetensområde – bara folket garanterades sitt vatten. Sedan dess har hans avsaltningsanläggning justerats och smörjts så bra att den i dag kan leverera 25 procent av Costa del Sols totala årliga vattenförbrukning. Detta är imponerande och visar tydligt att vi skulle kunna lösa dagens och framtidens vattenförsörjning i hela provinsen med två stora, moderna avsaltningsanläggningar. Men vi måste komma igång… och det nu! Det kan faktiskt inte gå snabbt nog, eftersom det tar två till tre år att bygga de stora anläggningarna. Det krävs handlingskraft – och lite djärvhet.

Det är dags för djärva investeringar.