På andra sidan... Får Amancio Ortega någonsin sin medalj?

När det hemska coronaviruset blåste in över Spanien i slutat av mars stannade landet upp helt. Tusentals företag stängde ned tillfälligt och skickade hem miljoner anställa. Krisen drabbade alla branscher i större delen av världen, men hos textilkoncernen Inditex fortsatte produktionen oförtröttat. Inga anställda permitterades eller tvingades till ofrivillig semester, som på alla andra ställen. I stället för kläder bad Amancio Ortega sina produktionsledare i Asien att tillverka ansiktsmasker, skyddshandskar samt dräkter, som var en akut bristvara på de spanska sjukhusen. På rekordtid lyckades han producera samt leverera de första 300 000 maskerna. Därefter levererade han samma mängd varje vecka – på egen bekostnad. Medan de första ansiktsmaskerna paketerades för frakt lyckades han samla topparna från Banco Santander, BBVA, Iberdrola och Telefónica. Tillsammans med Inditex är de, utan like, de fem tungviktarna inom spanskt näringsliv. När Amancio Ortega tar täten så sätts hjulen i rullning. Och det sker snabbt. Varje bolag donerade 30 miljoner euro till en gemensam fond, som redan dagen efter började beställa behandlingsutrustning till de hårt pressade spanska sjukhusen, som i många dagar ropat högt att de saknade även den mest grundläggande utrustningen för behandlingar. Det är naturligtvis regeringens uppgift att säkra material till landets sjukhus, men vid just denna tidpunkt kokade det över på flera platser i världen. Efterfrågan var enorm och leveranstiderna långa – men inte för Inditex. Med sin effektiva, global logistik kommer varorna fram snabbt – oavsett vad det är, varifrån det kommer och hur stora kvantiteter som beställs.

Jag tar av mig hatten för ”de stora” inom spanskt näringsliv – inte minst för Amancio Ortega. Det gjorde jag även för några år sedan när hans privata fond donerade flera enheter av världens mest avancerade utrustning för analys och behandling av cancerpatienter. Två av enheterna används i dag flitigt på sjukhusen i Málaga. Det handlade om utrustning till ett totalt värde på 320 miljoner euro! Och detta är alltså ytterligare ett exempel på att han åtar sig myndigheternas uppgift, för efter ett årtionde med konstanta nedskärningar är det onekligen svårt att hitta medel till den bästa och dyraste utrustningen. Det är alltså bra att vi har Amancio. Och det är bra att han lägger dövörat till den kritik som titt som tätt riktas mot hans håll – också när han är generös. Jag vet naturligtvis inte om han har behov av ett ”tack”, men partiet Podemos uttalande om ”att privata förmögna inte ska blanda sig i den offentliga hälsosektorn” kunde man ha besparat honom.

Inditex grundare har inte bara ett stort hjärta. Han är också en stor man. Amancio Ortega byggde upp sitt imperium från botten till att i dag ha en personlig förmögenhet på ca 56 miljarder euro. Det gör honom inte bara till Spaniens rikaste man, han hör även till gruppen av världens rikaste. Beroende på den aktuella utvecklingen av Inditex-aktien och bostadsmarknaden är han med bland Topp 5 av världens rikaste. För att nå så långt måste det naturligtvis arbetas, satsas och visas handlingskraft. Och Amancio Ortega blev inte populär på hemmaplan i Galicien när han för några tiotals år sedan bestämde sig för att byta de lokala systugorna mot egen produktion i Asien. Sett i backspegeln var det naturligtvis nödvändigt för att få fart på produktionen och få ut de kända märkena Zara, Pull & Bear, Bershka och Massimo Dutti i den stora världen. Globalt har han skapat inte färre än 175 000 arbetstillfällen och öppnat 7 500 klädbutiker. Huvudkontoret ligger fortfarande i den lilla galiciska staden Arteixo, i närheten av La Coruña. Här har 5 000 anställda sina arbetsplatser. En av dem är den nu 84-åriga Amancio Ortega själv, som säkert möter upp på jobbet varje morgon för att sköta sitt styrelsearbete. Han är en man med en mycket speciell karaktär – och med ett stort hjärta. Samhället är skyldig honom en medalj, men jag tvivlar på att han någonsin får någon. Själv kan jag bara lyfta på hatten.