Fotbollströjor, kopior och terrorism

 

En fabrik i Málaga blev i januari rannsakad av polisen för andra gången på bara sex månader. I fabriken tillverkas fotbollströjor och andra prylar med spanska fotbollslandslagets och andra kända fotbollsklubbars logos, men de är inte original. Polisen, i detta fall Policía Local, beslagtog denna gång 11 000 klädesplagg. Förra gången var det 14 000. I januari var det drygt 8 000 tröjor som liknade dem som det spanska fotbollslandslaget spelar i och på 1 500 stycken stod det FC Barcelona, medan det stod Málaga FC på 573 stycken.
Ett annat exempel på några av de tillslag som olika polisstyrkor har gjort under den senaste tiden gjordes vid årsskiftet. Då arresterades 99 personer i en gemensam insats från de spanska och portugisiska polisstyrkorna. Operation Laika, som den kallades, pågick i ett år och resulterade i att den största ligan av tillverkare av kläder och skor i Spanien nystades upp.

 

Utöver de 99 personerna som arresterades beslagtogs mer än en miljon föremål, motsvarande 252 ton. Varor som på gatan skulle genererat en försäljning av 5,5 miljoner euro. I Portugal rannsakades tio fabriker varifrån kopior har distribuerats till hela den iberiska halvön. I Spanien har varorna från dessa fabriker först och främst sålts i Madrid, Barcelona, Valencia, Orense, Sevilla och Málaga.
En del av de svarta pengarna hade de försökt dölja på bankkonton tillhörande en organisation med relation till moskéer i Orenseprovinsen, i Galicien.
Bland de 99 personerna fanns portugiser, senegaleser, marockaner och nio spanjorer. Varornas säljs tillsammans med handväskor, skor, klockor, solglasögon, dvd:er och alla möjliga souvenirer på marknadsplatser och av gatuförsäljare, som i huvudsak är illegala afrikanska immigranter från området söder om Sahara.

 

Ingen vet exakt hur många illegala immigranter som uppehåller sig i Spanien idag. Man vet att det rör sig om flera hundra tusen och att fler anländer dagligen, men myndigheterna står ofta helt maktlösa. Immigranterna saknar nämligen oftast identifikationshandlingar och de vill inte heller berätta vad de heter eller varifrån de kommer – av rädsla att skickas tillbaka till sina hemländer. Dessutom ger EU-lagstiftningen immigranterna rätt till transitering och bearbetning och under tiden får vederbörande logi i ett av de åtta center, Centro de Internamiento para Extranjeros, som närmast kan liknas med ett slags flyktingläger.

I dessa center kan myndigheterna hålla immigranterna i maximalt 40 dagar varefter de måste släppa dem. Utan papper har immigranterna dock ingen som helst chans till att få ett vanligt arbete och många faller i händerna på de kriminella organisationerna, som ofta inte bara sysslar med tillverkning och försäljning av piratkopierade varor utan även med narkotika- och människohandel. Dessa organisationer kan således ha haft ett finger med i spelet att få immigranten till Spanien från början.
Talesmannen för Policía Nacional i Málaga, Pedro Parilla, har för En Sueco förklarat att man har arresterat säljare genom åren och gett dem böter på några hundra euro – böter som aldrig betalas – och att det inte löser problemet.
”Det är som med narkotikahandel. Det gör ingen nytta alls att arrestera och kanske straffa dem som säljer ett par gram kokain vid gathörnet. Vi måste veta exakt vilka personer som står bakom så att vi kan riva upp problemet med roten”, förklarar hans.

 

Många rötter
Nu görs försök att gräva upp dessa rötter. Under 2013 har Policía Nacional genomfört över 300 aktioner vilka har lett till 1 714 åtgärder för distribution av piratkopierade varor, varav det har beslagtagits 4 350 983 kopior av olika varor.
”Det är 40 procent fler brott jämfört med dem som undersöktes 2012. Men det beror inte på en ökad kriminalitet utan på en mer preventiv insats från polisens sida”, säger Policía Nacionals generaldirektör Ignacio Cosidó.

Vid de spanska gränserna, flygplatserna inkluderat, beslagtog tullen, som hör under skattemyndigheten (Agencia Tributaria), fler än två miljoner objekt förra året. Objekt som om de hade kommit ut på marknaden hade uppgått till ett värde av 230,9 miljoner euro. Av detta skulle 48 procent ha utgjorts av solglasögonförsäljningen och de övriga skulle ha kommit från kläder, skor och småprylar. I samband med beslagen greps även 167 personer.

 

 

Matar terrorism
Bland de marockanska medborgarna i det nämnda fallet fanns två imamer, en från moskén i Orense och en från Xinzo de Limia, och båda antas ha varit ansvariga för det som inte kan kallas någonting annat än organiserad kriminalitet. Dessa två är nu anhållna tillsammans med ytterligare två män som stått i bakgrunden, medan de övriga står åtalade, bland dessa några spanjorer som förmodas ha varit mindre aktörer, varav det sista ledet är gatuförsäljarna, som kallas top mantas. Intäkterna från försäljningen har försökts att tvättas via många små bankkonton från vilka det aldrig har gjorts uttag på mer än 3 000 euro åt gången, för att inte dra till sig uppmärksamhet från myndigheterna.
Ett annat sätt att förvalta pengarna har varit ett pålitligt system med personlig transport av pengar, ett system som är känt som hawala, varmed terroristorganisationer har finansierats. I detta fall påstår dock polisen att pengarna gått till olika investeringar i egendomar i Marocko.
Även internationella organisationer menar att försäljningen av kopior har samband med stöd till bl.a. Hezbollah och Al-Qaida, vilket även gäller i Spanien var hawala-personer har anhållits. Hos FN har man också fastslagit att bidragen till terroristorganisationerna även kan bidra till destabilisering av länder.

 

Tandlös lagstiftning
Det är alltså inte lagligt att handla med piratkopior och att sälja saker på gatorna, även om man ofta skulle kunna tro att fallet är det motsatta. Enligt den spanska lagstiftningen är gatuförsäljning alltså en lagöverträdelse som är jämförbar med olovlig parkering och nedskräpning på gatan, och alltså inte kriminellt som så. Detta ska lagstiftarna nu ändra på vilket har fått gatuförsäljarna, som annars flyr undan polisen, att komma ut på gatorna och demonstrera öppet.
Inte heller Parilla är optimistisk, och menar att de arbetar i uppförsbacke:
”Vi arresterar personer men har en situationen i vilket den spanska strafflagen vanligtvist ger omkring tre månaders fängelse för denna typ av brott. Samtidigt säger lagen att ett straff är villkorligt om det är första gången som en person straffas och straffet är lägre än två år.”

 

Låt det vara
En slutsats må vara att det finns hål i lagstiftningen och att myndigheterna ofta står maktlösa fram tills den dag då polisens arbete lyckas gräva tillräckligt djupt, eller att en utopi uppstår och när afrikanska immigranter inte längre försöker att hitta paradiset på denna sida av Medelhavet.
Även från skattemyndigheterna hörs böner om att folk ska sluta stödja den organiserade kriminaliteten genom att helt enkelt sluta köpa piratkopior. Även FN-kontoret mot narkotika och kriminalitet (UNODC) har gett sig in i kampen och har i januari lanserat en kampanj under namnet ”Förfalskade varor: Köp inte organiserad kriminalitet”.
Visserligen kan det vara svårt att se skillnaden på ett par äkta och en förfalskad version av ett par solglasögon eller en fotbollströja, vilket många också säger. En ledtråd kan dock vara att varken Gucci eller FC Barcelona väljer att sälja sina varor på den lokala mercadillon eller hos en afrikansk gatuförsäljare. Misstänker man att någonting är fel så är det säkert också det och man varnas att okunnighet inte är en godtagbar ursäkt om man skulle bli påkommen av polisen. Men det är inte bara det. Handlar man piratkopior medverkar man även till att företag inom EU årligen går miste om en uppskattad omsättning på 250 miljarder euro. Och utöver det stöttar man, med T-shirten som ser så oskyldig ut, även maffia, narkotikahandel, människosmuggling och längst ut i ledet alltså även terrorism.

 

 

 

EU har ännu inga konkreta regler för om en konsument får köpa eller använda förfalskade varor; det är upp till varje enskilt land. Och det förvaltas på vitt skilda sätt. I ett land kan det vara lagligt att köpa piratkopior för eget bruk upp till ett visst belopp medan man i t ex Italien slår extremt hårt mot både säljare och köpare. T ex dömdes en person för bara några år sedan till böter på 10 000 euro efter att ha köpt ett par solglasögon för 10 euro. Det har dock inte inspirerat Spanien var en köpare vanligtvist får en bot som motsvarar det dubbla värdet av originalproduktens pris.
Sedan 1 januari 2014 gäller dock en ny förordning som kallas Tullförordning mot piratprodukter, som ger myndigheterna rätt till att omhänderta varor som införts från ett land utanför EU om det råder misstanke om brott mot upphovsrätten, medan upphovsrättspersonerna har rätt att kräva att varorna förstörs.

 

Från Sin Papel till Top Manta
I Spanien kallar man ofta de illegala invandrarna för ”Sin Papeles”, alltså utan papper. Det betyder alltså att det inte finns med i några papper eller register varför det är svårt för myndigheterna att skicka tillbaka dem till deras hemland – man vet helt enkelt inte vart man ska skicka dem.
En invandrare som sysselsätter sig med gatuförsäljning kallas en Top Manta (filt). Det refererar till att de flesta gatuförsäljare lägger ut deras varor på en filt med insydda snören vilket gör att filten snabbt kan vikas ihop och hela ”butiken” blir ett mobilt bylte, om lagens långa arm skulle dyka upp.

 

I korthet

• Det antas att omkring 1,5 procent av världens bruttonationalprodukt kommer från piratkopierade varor. Av detta konfiskeras endast cirka 1,25 procent.
• Den årliga omsättningen av piratkopierade varor i bara Spanien antas uppgå till omkring en halv miljard euro. Dock kan ingen säga exakt hur mycket det rör sig om.
• Det är inte bara förfalskade varor det rör sig om, utan därtill kommer även illegal nedladdning av film och musik på internet och denna industri har en omsättning på flera miljarder euro.
• En förfalskad och därmed illegal fotbollströja kan köpas för cirka 5 euro i Spanien medan en tröja från t ex FC Barcelona kostar från 75 euro på klubbens hemsida.