Spanska vanor – eller ovanor…

Behåll skorna på inomhus

Att ta av sig skorna när man kliver över tröskeln till sitt eget hem eller någon annans känns som en självklarhet för oss svenskar – inte vill man dra in gatans smuts i huset. Men så tänker inte spanjorerna (och med dem många andra nationaliteter). Kommer du hem till en spanjor och tar av dig skorna tittar de storögt på dig. Och ber du en spanjor på besök hemma hos dig att ta av sig skorna, blir reaktionen som att du skulle ha kläckt ur dig en förolämpning. Nej, spanjorer behåller skorna på. (Kanske är det därför man ofta ser en skurhink och mopp i ett hörn i spanska hem?)

Assiett till bröd, vad är det?

I Sverige får man tidigt lära sig att serveras bröd till en måltid så ska brödet ligga på en assiett till vänster om tallriken. Dessutom håller man brödet över tallriken för att undvika smulor på bordet och man doppar inte brödet i maten. Ska du smälta in i Spanien kan du glömma allt om detta. Här hittar du sällan en assiett på varken vänster eller höger sida om tallriken – brödet läggs direkt på bordet, oavsett om det är dukat med duk i tyg, pappersduk eller ingenting alls. Och tappa inte hakan när du ser spanjorerna bryta en bit av brödet för att doppa i den goda oljan som kom med deras gambas pil-pil eller använder brödbiten för att fånga upp en bit mat på gaffeln – kniven används till att skära, inte till att få mat på gaffeln.

Kölapp – vem är sist?

Svenskar är ett köande folk. Vi står snällt på rad efter varandra och är det inte ringlande köer så är det kölappssystem. På många platser i Spanien har man varken ringlande köer eller kölappar. Här finns i stället ett alldeles ypperligt system som bygger på att man i stället för att hålla koll på sitt nummer, eller ta ministeg i något som liknar ett lemmeltåg, bara håller koll på en person. Det går till så att när du kliver in på banken, hos slaktaren eller frukthandlaren, så frågar du helt enkelt Quien es el ultimo? (eller Quien es la ultima? om det bara är kvinnor). Vilket betyder ”Vem är sist?”. Således vet du att när den personen är färdig med sitt ärende så är det din tur.

Vill du framstå som mer van i situationen kan du slänga dig med den korta varianten ”El ultimo?” (eller ”La ultima?”) som kort och kort betyder ”Den sista?”

I mer internationella spanska storstäderna och i turistområden vinner kölappsystemet dock allt mer mark.

Kindkyssar till alla

I Sverige skakar man hand när man träffas och riktigt goda vänner kramas hej och hej då. Glöm det i Spanien. Här kindpussas man. Har man som svensk inte koll på om man ger en kindkyss, två eller tre, eller om man börjar till höger eller vänster, så kan det uppstå ibland lustiga, andra gånger pinsamma och rent av besvärliga situationer när ens läppar möter de av en person som man inte alls vill pussa på munnen. Så se till att hålla tungan rätt i mun och gör en luftkyss först till vänster och sedan till höger, och se till att bara högst beröra varandras kinder lite snabbt. En del gör ett litet smackande pussljud, andra inte.

Viktigt är att du alltså INTE ska pussa den andra personen på kinden, utan i luften – först till vänster sedan till höger.

Söndagsfin

Medan man som svensk gärna slappar om söndagen och gärna i mjukiskläder är detta en dag då spanjorerna tar fram findräkten. Det är inte ovanligt att se hela familjer – och då talar vi om spanska familjer i tre, kanske fyra generationer – som tar en söndagspromenad tillsammans, och alla är finklädda.

Detta hör naturligtvis ihop med att spanjorerna är ett katolskt folk och många besöker fortfarande kyrkan på söndagar.

Blomsterspråk på spanska

Att ge blommor vid födelsedagar och middagsbjudningar är vanligare i Sverige än i Spanien (i Spanien är det ju också vanligare att träffas på stan än hemma, så blommorna hinner vissna innan de kommer i en vas), men ska du ge bort en bukett är det bra att känna till de spanska sederna.

Undvik att ge bort gula blommor till konstnärer och artister, det betyder nämligen att deras prestation inte varit den bästa och undvik även buketter med 13 blommor, vilket betyder otur. Vill du ge blommor som förlåt ska du ge vita gerberor eller liljor, vill du önska krya på dig passar det att välja solrosor (trots att de är gula) eller margerit, och för att visa kärlek fungerar det globala blomsterspråket, alltså röda långa rosor. Margerit i olika färger passar också att ge till vänner, men tänk på att ett fång vita margeriter betyder att mottagaren är den vackraste du vet, så kanske du vill välja en annan färg – beroende på mottagaren förstås. Vill du i stället gratulera någon är rosa rosor ett bra alternativ och för uppmuntran passar orkidéer. Ska du däremot på begravning är en vit ros ett säkert kort, om du inte känner till den avlidnes favoritblomma.

Kasta skräp på bargolvet

Skulle du börja kasta skräp på golvet på en svensk bar skulle du snart ombes lämna lokalen. Tänk dig nu i stället en gammal spansk bar där du som gäst står vi bardisken i trä och beställer en caña och några tapas. Har du nu hittat en riktigt traditionell bar kommer du se att gästerna vid bardisken utan att tveka låter tandpetare och servetter singla ner på golvet. I dag ses dock allt oftare små sophinkar utställda på gästernas sida om baren eller en sophink i miniatyr på bardisken, som skräpet kan kastas i. Att samla ihop sin smutsiga servett och eventuella tandpetare på tallriken efter att man ätit färdigt hör inte traditionen till. Här torkar man munnen mellan munsbitarna och kastar den lilla servetten direkt, liksom tandpetaren som håller ihop ansjovisen med oliven.

På de traditionella barer där denna tradition fortfarande efterlevs är det inte heller ovanligt att de skriver upp din nota med griffelkrita direkt på bardisken framför dig.

Delar mat med varandra

När vi går på restaurang i Sverige beställer var och en sin maträtt, och det är den man äter. Är man ute och äter med sin partner eller familj, kan man kanske smaka en tugga av varandra, men inte mer än så. Annat är det när vänner och familj går ut och äter i Spanien. Här är det vanligt att beställa några rätter tillsammans som serveras mitt på bordet och så får var och en servera sig själv, och alla får smaka på allt. Eller se bara på hur en paella serveras traditionellt – hela paellapannan ställs mitt på bordet, så att hela sällskapet först kan njuta av den vackra presentationen och sedan de goda smakerna.