La Sueca firar midsommar och San Juan

Det är nu officiellt sommar, det är juni och dagarna är härligt varma. Den 6:e juni är det Sveriges nationaldag och naturligtvis ska denna dag uppmärksammas. Dock har jag, när det gäller nationaldagsfirandet inte riktigt hittat ”mitt” sätt att fira det på här nere. Nationaldagen konkurreras nästan ut av midsommarfirandet, men vi får se vad det blir, någonting ska det bli.
Men hur som helst, midsommarfirandet har funnit sin rätta plats för mig här i Spanienland och som alltid envisas jag med att bjuda mina spanska vänner när det nalkas svenska traditioner.
Så vad ingår då i mitt midsommarfirande? Jo, naturligtvis dukas det fram massa godsaker
såsom gravad lax, smörgåstårta, olika sort-ers sill, färskpotatis, gräddfil med gräslök, ägghalvor, matjesilltårta, sommarsallad och självklart jordgubbstårta.
Naturligtvis dukar jag, förutom maten, även fram öl och vin samt alkoholfria alternativ. Nu undrar ni kanske vart nubben tog vägen, men ni som läste om min kräftskiva för två år sedan minns att nubbarna, trots att det skrattades gott åt snapsvisorna, klassades som dödliga av mina spanska vänner, så dem lämnar jag där hän sedan dess.
Första gången jag dukade upp dessa för mig ”måsten” på midsommarbordet var jag rätt nervös för mina vänners reaktioner. Sill tycker ju inte ens alla svenskar om och tycker man inte om sill lär inte heller matjesilltårtan blir populär. Smörgåstårta i sin tur är väl en ganska underlig uppfinning, lager på lager med olika smörgåspålägg – det låter ju faktiskt ganska underligt och bara potatis är inte roligt att äta.
Så var det i alla fall dags för min dom när mina vänner var inbjudna till midsommarmiddag (lunch skulle blivit alldeles för varmt). Efter att ha socialiserat en liten stund, lekt lite lekar som sig bör var det så dags. Nyfikna gick de, en efter en in i köket och hämtade mat från den framdukade buffén, där jag på små lappar förklarade vad allting var. En och en kom de tillbaka ut på terrassen och satt sig till bords, med minimala smakportioner. Nästan bitandes på naglarna satt jag och iakttog reaktionerna av deras försiktiga tuggor. Hm, aha, nick, en klunk öl, en sillbit tillsammans med potatis och gräddfil, sedan lite matjesilltårta. Tystnad. Luften tycktes gå ur de gulblå ballongerna som hängde ovanför våra huvuden.
Så brast en av mina vänner ut i ett leende och frågade om han fick hämta mer, det här var ju jättegott! Därefter följde de andra efter.
Ackompanjerad av svenska toner berättade jag om svenska midsommartraditioner, visade midsommarstången, demonstrerade små grodorna medan skratten ekade i sommarkvällen. Succé! De älskade allting som var framdukat! Likaså jordgubbstårtan som avnjöts långt in på småtimmarna. I slutet av vårt midsommarfirande fanns inte en enda sillbit kvar och det som var kvar av smörgåstårtan och matjesilltårtan kom det önskningar om att få med hem.

I år har önskningar om ett svensk midsommarfirande börjat komma redan i mars. Mina vänner kallar det för la fiesta de arenques – sillfesten, så denna månad ska det skålas för svensk sillfest!
Som en kontring på mitt svenska firande har mina vänner tagit med mig på firandet av La noche de San Juan, som är spanjorernas midsommar. Tillskillnad från svenskt firande, som alltid infaller på en fredag, infaller San Juan alltid årets kortaste natt, i år 23 juni.
Liksom i den nordiska folktron är La noche de San Juan magisk och liksom i t ex Danmark och Finland tänder man här eldar efter mörkrets inbrott längst stränderna. Enligt tradition gör man det för att stärka solen inför de kommande kortare dagarna.
Så vad gör man då? Jag och mina vänner samlas varje år på en chiringuito. Här grillar vi, lyssnar på musik och umgås och ibland tar vi en promenad längst stranden och tittar på eldarna. Men det som vi alla egentligen väntar på är midnatt. Strax innan tolv samlas alla på stranden, fattar varandras händer och går tillsammans ned i vattnet och doppar fötterna, baklänges – det är viktigt! Riktiga entusiaster tar ett ordentligt dopp. Enligt sägnen rensar denna ritual själen och den sägs även föra tur med sig. Sedan springer vi tillbaka för att få fatt i dem som inte doppat tårna. För doppar man inte ens tårna får man räkna med att kastas i vattnet av oss andra.
Även denna kväll brukar som svensk midsommar, fortsätta långt in på småtimmarna.