Geten, vargen och baronen

Lite norr om Almuñecar börjar en av Andalusiens vackraste vägar, nämligen den gamla vägen mellan Almuñecar och Granada. Vägen slingrar sig först igenom en tropisk dal med mängder av avokado-, chirimoya- och mangoträd, för att därefter klättra upp längst berget förbi byn Otívar och sedan in i de förvittrade bergen på kanten av Río Verde. I folkmun kallas vägen för ”La Cabra” – geten, kanske för att den med sina skarpa kurvor påminner om en getstig. Hur det än ligger till så är det en vacker och hissnande färd då vägen ofta går nära väldiga stup. Efter ca 25 km leder vägen upp på en platå och här börjar en fantastisk vandringsled som går upp till utkiksplatsen La Lopera – vargens tillhåll. Efter denna rundvandring på korta 10 km bjuder området på ett helt nytt lyxhotell med tillhörande vinproduktion: Hacienda del Señorío de Nevada – snöbaronens herrgård – en pärla till hotell.

Om man inte tidigare har kört på La Cabra (A 4050) är det en upplevelse som man inte bör gå miste om. Denna väg har allt att bjuda på. Frodiga tropiska marker, mysiga byar (Jete och Otívar), bra restauranger (t ex Restaurante El Capricho i Otívar, som är känt för sina kycklingar), tvära kurvor, branta backar, tunnlar, vackra berg och bedårande utsikt över naturparken Sierra de Tejeda och ned över Medelhavet. Detta är inte en utflykt som man glömmer bort i första taget.
La Cabra börjar i Almuñecar, precis mitt i staden, man kör bara inåt land från rondellen vid triumfbågen och följer vägen. I början löper vägen längst med den tropiska dalen och det är först efter byn Jete som det börjar gå uppför. Det finns massor att se längst denna sträcka, så man får lov att göra många stopp för att ta bilder. Sedan, när man passerat Otívar, börjar vägen bli farligt spännande, så det gäller att hålla tungan rätt i munnen i de många kurvorna. Men det är vackert.

Efter ca 25 km kommer man upp på platån söder om Granada och det är precis här på kanten, där vi stannar vid ventan Prados del Pinar, som vår vandringstur börjar. Om vi nu ställer oss med ryggen mot ventan och tittar söderut kan vi se La Lopera, med den karakteristiska vita stugan på toppen. Vi parkerar framför ventan och följer vägen in ca 100 m. På vänster sida ser vi nu en slags portal av sten med en grön gallergrind, som står öppen. Vi ser även en röd/vit markering som visar att en av Spaniens långa vandringsstråk, GR 7, går här.

Här börjar vår vandring längst en fin grusväg. Till att börja med för den oss förbi ett par gårdar, varav den ena är en experimentgård. Vi har ofta mött vildsvinsfamiljer på denna stig och vi tror att de tillhör experimentgården, för så tama vildsvin som dessa hör tydligen till ovanligheterna. Vi går även förbi en del hästar som gärna lunkar fram och hälsar på förbipasserande. Efter ett par kilometer är lantbruksområdet slut och vi kommer ut i mer vild natur. Nu ska vi bara följa grusvägen, så det går inte att gå fel. Vid en tidpunkt kommer vi fram till en plats där vägen delar sig i två. Nu är vi precis i utkanten av naturparken, så det är oerhört vackert. Här stannar vi till ett tag för att beundra den femstjärniga utsikten. Sedan tar vi vägen till vänster, där vi ser en stolpe med ett kryss över, som visar att vi nu lämnar GR 7. Nu följer vi vägen rakt fram ett par hundra meter innan den delar sig i två och vi väljer den som går till vänster, som går uppför.

Nu börjar vi en stigning på ca 200 höjdmeter och vägen slingrar sig fram och tillbaka. Utsikten från vägen är vacker och vid ett tillfälle ser vi vattenreservoaren Los Bermejales i väster. Vi fortsätter uppåt tills vi når den vita utkiksposten, som är en rund stuga. Här håller brandvärnet till om somrarna, så att de kan hålla utkik efter eldsvådor i trakten.
Härifrån är utsikten överväldigande och man kan se ut över stora delar av naturparken och ända ned till Almuñecar och havet i söder. Här finns en geodetisk cementpost uppsatt och vi befinner oss 1487 m över havet. Här finns även några fina planscher uppsatta, så vi har en hel del att göra med att beundra det hela. När vi är här ser det i norr ut som om bergen har pudrats med ett tunt lager florsocker och vi förstår att den första snön har fallit i Sierra Nevada.
Vår vandring är en rundvandring, så när vi går tillbaka till bilen ska vi inte gå samma väg. Dock ska vi tillbaka till den väg som vi gick på de första 100 m, och sedan till höger. Ett rös visar platsen där vi ska svänga av mot höger och där står det också ett par stora träd.

Nu följer vi bara den fina stigen som försiktigt leder nedåt. Vi passerar ett par informationsskyltar som berättar om platsens växter och vid ett ställe svänger stigen skarpt till vänster. Vi promenerar bara stigen fram, som nu går mellan träd och buskar. Efter en liten stund kommer vi till någon slags damm, som vi vår förbi. Nu kan vi se grusvägen som vi kom upp längst och ska bara följa den, samma väg tillbaka till bilen. Den här vandringen tar ca 3 timmar.

Efter detta beger vi oss ut på ett stort äventyr för nu ska vi besöka det nya lyxhotellet Hacienda Señorío de Nevada, som öppnade för två år sedan, och som är en sann hotellpärla. För att nå fram till hotellet kör vi längst La Cabra mot Granada. När vi kommer ut på motorvägen vid avfart 114, kör vi söderut. Sedan tar vi nästa avfart 153 och kör mot Cónchar. På vägen mot Cónchar ligger hotellet, som både inrymmer hotell, gastronomisk restaurang och vingård med egen produktion.
Hotellet är byggt på det som i många år var ”una bodega”, som på spanska betyder vinkällare. Det fanns alltså från början en existerande vinproduktion och det är vid dessa redan etablerade vinmarker som man nu har byggt ett hotell. Hotellet är ritat av den spanska stjärnarkitekten (som en berömd arkitekt kallas nu förtiden) Jesús del Valle. Det är även han som har ritat Hotel Bobadilla vid Loja. Och här får man lov att säga att Jesús har gjort det igen. Detta hotell som han har skapat här är präktigt och ligger precis vid foten av Sierra Nevada.
Stilen är mer stram och modern än Bobadilla, men det är fortfarande en smakfull kombination av nytt och gammal. Det hela osar lyx och god smak. Det är ett rent nöje att stiga in i receptionen och få sina sinnen omhuldade. En mysig brasa brinner i spisen och stämningen är helt rätt. Bakom receptionen ligger vinbutiken och om inte annat så kan man gå in bara för att köpa ett par flaskor av vinet som gjorts av platsens egenodlade druvor. En flaska rödvin finns att få för strax under 10 euro.
Från den vackra restaurangen är utsikten över vin- och olivmarkerna alldeles förtrollande med de snöklädda topparna i bakgrunden. Det är så vackert, så vackert.

Man kan också ta en kopp kaffe i den moderna baren, som skiftar färg varje minut. Men har man väl stigit in här kan jag nästan garantera att man får lust att övernatta i ett av de 25 rummen. Alla rum har olika inredning och är verkligen charmerande och läckra med öppna badrum. Dessutom har en del av rummen egen jacuzzi.
Nu tror man kanske att det skulle vara oerhört kostsamt att övernatta här, men icke – inte nu när vi är här under lågsäsong. Ett dubbelrum, standard, inklusive frukost kostar 75 euro mellan söndag och torsdag. Helger (fredag och lördag) kostar det 110 euro. En junior suite kostar 155 euro på vardagar och 195 euro på helger. Alla priser anges per rum/natt och inkluderar frukostbuffé för två. Om man inte önskar frukost kostar ett dubbelrum 60 euro under vardagar. Alla priser anges exklusive moms.
Varje dag, med undantag för söndagar, ges det klockan 12.00 en rundvisning på vinfabriken med en promenad på markerna, en titt in i produktionshallen, ett besök i de vackra källarna samt vinsmakning. Detta kostar 10 euro per person och det är det verkligen värt. Den guidade turen ges på både engelska och spanska. Helst ska man anmäla sig till den, vilket kan göras på hotellets hemsida.
Efter att ha sett allting kände jag själv att jag inte kunde återvända snabbt nog för en övernattning med mina vänner. Detta måste man bara visa för någon. Det är så vackert.
Känn lockelsen och gå in på: www.senoriodenevada.es.