Fiskeutflykt - På Medelhavet intet nytt

Föreställ dig en fisketur ute på Medelhavet en sommardag – mörkblått vatten, klarblå himmel, kanske en delfin som nyfiket hälsar på båten samt några trevliga timmar med bästa vännerna, och oavsett napp eller inte är det ju alltid roligt att få testa lyckan med några kast. Det var i alla fall så vi tänkte, när mina vänner och jag chartrade en fiskebåt för en dag.

 

Men det blir inte alltid som man tänkt sig.

Vi möts i hamnen i Puerto Banús tidigt en lördagsmorgon. Utflykten har varit bokad sedan två månader tillbaka och handpenning betalats i god tid. Alla har vi sett fram emot dagen.
För att ha varit helt säkra på att alla tider är rätt m.m. ringde en av oss till arrangören, Luna Pesca i Puerto Banús (som vi sett fått bra recensioner på bland annat Tripadvisor), i går kväll. Det var då det började:

Luna Pesca: ”Hallå?”
Vi: ”Hej, det är vi som bokat fisketur morgon. Vi vill bara bekräfta tiden vi möts i morgon, 8.30?”
LP: ”Öhh, ja, det stämmer.”
V: ”Vad bra! Och så vill vi bekräfta att alla kommer, bara så att det finns dryck och mat till alla?”
LP: ”Vad? Nej. Ni har bara bokat det lilla paketet, då ingår inte mat och dryck.”
V:”Nej, det stämmer inte. Vi har bokat en heldag, 1 500 euro, alltså 8 timmar, inklusive mat och dryck. Vilket vi även fått bekräftat via e-mail från er vid bokningstillfället.”
LP:”Jasså, oj, men, då får jag väl se till att fixa det då, men det är inte mycket öppet. Jag ser vad jag kan göra”.
V: ”Och på bokningen står det även öl, sangria samt alkoholfria alternativ”.
LP: ”Ja, det ordnar jag.”

 

Det var alltså inte den bästa starten. Men med gott mod stiger alla i alla fall ombord på båten, där vi innan vi lägger ut får en genomgång av säkerhet och normer på båten. Kaptenen visar även kylboxen med de kylda dryckerna och berättar att det kommer att serveras smörgåsar vid 13-tiden.

 

Nu rynkar en av mina vänner på näsan och ifrågasätter lunchen – mackor? Och så ifrågasätter han vad som finns att dricka och lyfter på locket. För åtta timmar har det köpts in två öl per person, det finns ingen sangria och så finns det tio småflaskor vatten och några läskburkar. Kaptenen garderar sig snabbt med att han inte vill ha något fylleslag på båten, varefter vi flikar in att vi är tio vuxna personer i åldern 40-50 år, med undantag för två 36-åringar, som knappast kommer att bli fulla på två öl var. Faktum är att vi måste ju ha dryck nog för 8 timmar, oavsett om det är bara vatten. Han som tagit diskussionen hoppar i land och är snart tillbaka med mer dryck, både vatten, öl och läsk. Nu kastar båten loss.

Sakta styr båten ut ur Puerto Banús hamn. Morgonbrisen är ljum och jag sitter och blickar upp mot bergstoppen av La Concha, som blir mindre och mindre, sittande på fördäck medan morgonsolen sakta reser sig högre upp på himlen.

 

Vi har kommit överens med kapten om att vi styra mot Gibraltar. Vi har nämligen tidigare fiskat utanför Torremolinos och Málaga, så det eftersträvas lite miljöombyte, liksom hopp om att se några delfiner.

 

Trots en surmulen start är det en skön känsla att sitta på övre däck med alla vänner och se båten bryta den stilla havsytan medan vi styrs mot Gibraltarsund. Efter ca 1 timme och ca 12 km ut lägger kaptenen ut sex fiskelinor för att se om vi har tur med att trolla efter tonfisk och spjutfisk. Dock får vi inte vara med och hjälpa till och linorna släpps inte heller ut mer än mellan 8-15 meter, varmed vi ifrågasätter hur vi ska få större fiskar med så korta linor. Men vi får veta att det är så det ska vara. Vi tänker inte mer på det. Plötsligt får vi sällskap av två delfiner, vilket ökar humöret ombord, men de simmar snart iväg. Så där sitter vi och tittar på linorna och havet.

Efter ett tag märker vi att båten byter riktning österut. Vi frågar vad som sker och får veta att det kommit in rapporter från andra fiskebåtar om att det inte setts till någon större fisk västerut, varför kaptenen beslutat att styra mot Málaga. Vi ifrågasätter kaptenens egenfattade beslut och ber honom styra mot Gibraltarsund. Men icke. Han har bestämt sig, vi ska styra mot Málaga.

 

Motorns brummande och det sakta gungandet får ögonlocken att kännas tunga, och då fiskelyckan lyser med sin frånvaro lägger jag mig ned på bänken och får mig en förmiddagssiesta.

 

När jag vaknar har solen gömt sig bakom ett tjockt dis. Havet fortsätter att blänka som en spegel. Det börjar nu efter några timmar att kännas som om kaptenen helt struntar i fisket och bara kör dit han behagar. När vi kommer utanför kusten mellan Torremolinos och Málaga sitter vi återigen och samtalar, skålar i öl, någon sangria har ju inte köpts in.

När båten efter en stund stannar frågar vi kapten om vi inte kan få prova fiskelyckan med kastspön som står i kajutan. Förvånat tittar han på oss och förklarar att han inte har bete med sig, varefter vi ifrågasätter varför han i hela friden inte har köpt bete och vad han har tänkt sig att tio människor vill göra när de köpt en fiskeresa för en dag? Tror han verkligen att vi bara vill sitta på däck och titta på vattnet? Kaptenen förklara att det inte fanns tid att köpa bete, någonting som vi inte kan förstå då vi ju bokat fisketuren långt i förväg.

 

Så är det dags att äta. Vi blir serverade baguette med olika pålägg. Med tanke på priset för dagen, 150 euro per person, så tyckte vi alla att man kan förvänta sig mer än baguette med ost eller skinka och öl från en lågprisbutik. Samtidigt som vi står och äter kommer vi överens om att ge upp hoppet om att dagen ska bli ens i närheten av vad vi förväntade oss. I stället sätter vi oss alla på fördäck och beslutar att låta kapten ha i sina trollinglinor, styra precis vart han vill. Vi vill ha en trevlig dag tillsammans och det tänker vi ha.

Solen bryter sakta igenom diset, vilket trots allt sprider leenden mellan oss. Faktum är att det är trevligt att vara ute på det stilla havet i goda vänners lag och bara prata om allt mellan himmel och hav. Det är ju inte speciellt ofta som man spenderar flera timmar tillsammans utan att ha någonting som helst att göra. Men faktum är att när kapten erbjuder oss att stanna och bada när vi styr tillbaka till Puerto Banús så vill vi bara av denna båt. Det enda som överensstämt med det ursprungliga avtalet är att vi varit ute på Medelhavet en dag, en dag som vi kommer att minnas som dagen när det inte hände någonting alls.

 

Så kan det gå.

 

 

Av Sara Laine