Nu är inte sommaren allt för långt bort och om man i den kommande sommarvärmen känner för att se någonting annat än stränder, och samtidigt vill vara säker på att man kan kyla av sig, är denna vandring ett bra tips. Den är mycket speciell och helt fantastisk, och slutar nere i en naturlig damm i Río Verdes iskalla vatten. Floden slingrar sig fram mitt i ett fascinerande bergslandskap och dess utlopp är mycket fint. På en plats strömmar vattnet ned i den nämnda dammen genom ett litet vattenfall och denna lilla naturpärla, mitt bland mäktiga klippor, är omgiven av blommor. Det är så vackert att jag inte vet vad som skulle vara vackrare än naturen här i Río Verde – den ena av de två floderna som löper ut vid Almuñécar. Vattenturen ned till detta paradis är 11 km fram och tillbaka och omfattar ca 500 höjdmeter. Det är en vandring för dem med hår på bröstet, så låt det växa…
Río Verde är ett mycket vanligt flodnamn här i Spanien. Men ”vår” Río Verde ligger i Granadaprovinsen, närmare bestämt ca 30 km norr om Almuñécar. För att komma upp till början av vandringens startpunkt ska man köra längs den vackra vägen A4050, till vardags även kallad ”La Cabra” – geten. Denna väg var den gamla huvudleden mellan Almuñécar och Granada, men i dag tar de flesta motorvägen över Motril när de ska till Granada, så ”geten” är nu förtiden rätt så glest trafikerad, vilket gör den till en fin upplevelse. Det ÄR en fantastisk väg som slingrar sig ut och in genom Sierra de Chaparral och dingar på kanten av vår Río Verde, som man då och då kan se långt nere i botten.
För att komma upp till vandringens början ska man köra ca 25 km upp längs A4050. Vägen startar vid den stora rondellen i Almuñécar, den där triumfbågen står upp vid N340. Man kör nu igenom Torrecuevas, Jete och Otivar tills man kommer till km 34 skylten. Ca 800 m efter skylten ser man en stor skylt ”Parque natural Sierras de Tejeda, Almijara y Alhama” och här går det en grusväg ned till vänster. Den ska vi ta och vi kör så långt vi kan, tills vi inte kan komma längre, för det finns en bom över vägen. Precis innan bommen finns det en liten parkering och där parkerar vi.
Nu är det dags att ta på sig ryggsäcken och fatta vandringsstavarna för nu börjar vandringen som är lite över 5 km lång (enkel väg) ned till den vackra naturliga dammen. Terrängen är lite svår så det är bra att ha med sig stavar. Kom ihåg badkläder, handduk, matsäck och vatten. Vatten kan man dock ta från floden, det är rent och friskt.
Man börjar med att gå ned längs en bred grusväg och snart kommer man fram till en stor skylt varpå det står: ”Normas para la práctica de descenso de barrancos en Río Verde”. Denna skylt anger vilka förhållningsregler man ska följa om man ska göra ”canyoning” (descenso de barrancos) i Río Verde. ”Canyoning” är en aktivitet som går ut på att kana/hoppa/vada i en flod iförd våtdräkt (eller andra lämpliga kläder). Det innebär som regel också ”rappeling”, vilket innebär att man tar sig ned för en lodrät bergssida med hjälp av rep. Río Verde är en perfekt plats för denna aktivitet som utan tvivel är mycket roligt och spännande – för dem som törs. Det är inte någonting man gör utan tillstånd och det måste man ansöka om hos miljömyndigheterna i Granada. Man kan också göra det på en arrangerad utflykt, så här följer en länk till ett företag som arrangerar utflykter, som alltid ska ledas av en tränad instruktör, för det är inte ofarligt. www.barranquismorioverde.com
Men vi ska ju bara vandra längs med floden, så när vi står vid skylten ska vi bara fortsätta till vänster och följa en mycket fin stig, som nu kan ses till vänster om floden. Vi följer denna stig som slingrar sig fram och då och då måste vi klättra över några stora stenar. Vid ett tillfälle kommer vi ned till floden som vi nu korsar där vi ser några skyltar med pilar. Över på den andra sidan går stigen rätt brant upp till vänster och det fortsätter uppåt tills stigen jämnar ut sig och nu befinner vi oss rätt högt upp ovanför floden på den högra sidan. Vi njuter av varje minut av denna mycket vackra natur som omger oss överallt. Nu följer vi stigen ca 1 km tills vi ser en pil och en stig som leder nedåt åt vänster. Denna stig ska vi följa för den leder ned till den efterfraktade dammen. Det är en fin nedstigning men snart kommer vi ned i botten av dalen där floden rinner fram. Nu behöver vi bara vända blicken åt vänster så ser vi dammen, som ramas in av en liten klippkant mittemot vattenfallet. Och det är där vi helst vill sitta. Vi byter snabbt om och kastar oss i det sköna, iskalla vattnet. Det är helt obegripligt att vatten kan vara så kallt trots att det är mitt i sommaren, men det är mycket uppfriskande. Sedan, där vi sitter på klippkanten, har vi tur med underhållningen när det plötsligt dyker upp 20-25 unga personer ovanför vattenfallet över oss och alla ska de ”rapelle” 20 m ned med hjälp av rep. Det är roligt att sitta där och beundra dessa våghalsiga människor.
Men det är naturligtvis inte varje dag man får se sådan underhållning, men så kan man ju också bara njuta av att simma runt i vattnet och beundra floran och de många insekterna. Detta är en liten bit av paradiset, det råder inga tvivel om det. Vattnet lämnar dammen via ett litet utlopp, så det fungerar som en naturlig jacuzzi, och där kan man sitta och låta vattnet forsa över sig. En mycket speciell upplevelse.
När man sedan ätit sin matsäck och badat kan man fortsätta stigen vidare längs med floden. Efter ca 300 m ser man en skylt varpå det står Fin de Sendero, då får man lov att vända om. För helhetens skull bör det sägas att stigen en gång i tiden fortsatte över åtskilliga hängbroar, men den delen är i dag mer eller mindre helt oframkomlig, och en del av flodbädden har sjunkigt samman så jag rekommenderar inte att fortsätta.
För att komma tillbaka till bilen måste vi därför gå tillbaka samma väg som vi kom, och det är ju inte heller några problem med det, förutom att vi nu ska vandra uppåt längs den rätt branta stigen som leder upp till huvudstigen. Men om man bara tar det lugnt är det inga problem. När vi sedan korsar floden på väg tillbaka får vi en fin utsikt upp till en kant där vi kan se att vattnet rinner över och ned i floden. Däruppe ligger in liten vattenreservoar, som man också kan bada i. Vill man dit ska man bara fortsätta nedåt och upp till vänster, när man återigen når fram till den stora Río Verde-skylten. Det är en av de finaste små ”sjöar” som jag känner till och den är mycket härlig att bada i.
Och sedan, muntra och avsvalkade, kan man minst sagt säga att en utflykt ned i Río Verde är en som man aldrig glömmer. Man kan se rutten på: www.elsebyskov.com, under hikes.
På väg tillbaka mot Almuñécar på A4050 passerar man en skylt på höger sida vid km 43,3 varpå det står: Palacete de Cázulas. Detta lilla palats ligger på ett ”hörn” högt ovanför Río Verde och det är en pärla av exotisk skönhet. Palatset byggdes när Spanien fortfarande tillhörde araberna, och den ursprungliga lagfarten är skriven på arabiska. I dag har palatset totalrestaurerats med mycket hänsyn till detaljer. Över platsen råder en alldeles speciell atmosfär den är mycket populär för bröllop, och har till och med ett eget litet kapell. Man kan inte komma in för att se palatset men man kan se det utifrån, och dessutom kan man hyra det, det har plats till 26 personer, men billigt är det inte, dock mycket vackert. Se: www.cazulas.com
