Ett äkta boutiquehotell

De blir allt vanligare, speciellt i de europeiska storstäderna, och nu även i de spanska. En Sueco har tittat närmare på det hippa boutiquefenomen och besökt ett äkta ett i kategorin. Det visade sig leva upp till förväntningarna om att vara både toppdesignat, exklusivt och personligt, allt på en och samma gång. Det bekräftade också att det faktiskt är möjligt att känna sig hemma, även om man bor i en boutique.

Boutiquefenomenet blir allt vanligare
Ordet boutique kommer från franskan och betyder ”liten butik”. Ordet trädde in i det engelska språket på 60-talet, först och främst användes det för specialbutiker som sålde kläder, smycken, mat och accessoarer med exklusiv prägel. Uttrycket utvecklades med tiden till att omfatta specialprodukter och services som stod i kontrast till stormarknader och senare även hotellkedjor.
Boutiquehotell är inte ett nytt fenomen, även om de först på senare år slagit igenom på allvar i Europa. De första ”boutiquehotellen” (även kallade designerhotell eller livsstilshotell) dök upp i USA och i England på 1980-talet, i städer som London, New York och San Francisco. Det som kännetecknar ett boutiquehotell är ord som design, lyx, personlig service, småskaligt (ofta mellan 20 och 50 rum), loungestämning, individuellt dekorerade rum och snabbt trådlöst internet. För att uppleva fenomenet i praktiken hittade jag boutiquehotellet Primero Primera på hemsidan: www.greatsmallhotels.com, en sida dedikerad till handplockade boutiquehotell världen över. Med intentionen om att få reda på om boutiquehotellkonceptet verkligen håller vad det lovar tog jag en sväng till Barcelona, där hotellet Primero Primera ligger.

Välkommen hem
Det har börjat småregna, när jag går upp för trappan från tunnelbanestationen Tres Torres i stadens norra del. Jag följer vägbeskrivningen från hotellets hemsida, men får ändå lov att fråga en som är ute med sin hund, då jag går runt i kvarter var alla hus ser ut att vara privata villor. Det lustiga är att hotellet ligger precis på andra sidan vägen, men jag ser det inte förrän jag får det utpekat. Hela idén är att gästerna ska känna att de kommer hem när de checkar in, vilket jag får veta lite senare.
Belysningen är dämpad och två stearinljus brinner sakta på soffbordet mellan två stora länsstolar i den lilla entrén när jag checkar in hos den vänliga receptionisten Laura. Jag får snart två wifi-koder, en till min iPhone och en till min laptop. Sedan tar jag hissen upp till tredje våningen där mitt rum på 40m2 ligger.

Hotell Primero Primera har 30 stora rum, som från början var 30 två och tre rums lägenheter, byggda på 1950-talet, och en del av ett lägenhetskomplex med hotellservice, där (välbärgade) boende kunde njuta av städning, tvätt, strykning, matlagning osv. Namnet Primero Primera hänvisar till första våningen (primero) och första dörren (primera), där hotellets ägare, en familj bestående av paret Pérez-Sala bodde med deras åtta barn, mamman i familjen, 91 år, bor faktiskt fortfarande kvar. Byggnaden ägs av familjen, som för fem år sedan bestämde sig för att totalrenovera hotellägenheterna och skapa ett boutiquehotell med inspiration hämtad från de nu vuxna barnens många resor till bl.a. England, Belgien och Frankrike.
Alla skåp, dörrar och karmar är i original, och så är också många möbler, böcker och tavlor. Varje rum är individuellt inrett och dekorerat med en personlig touch, helt efter boutiqueboken. Gemensamt för både rum och sviter är dock den obligatoriska dubbelsängen med jättekuddar i olika storlekar, ett litet tekök, badrum med dusch och vackert badkar i trä. Minibaren i teköket bjuder på gratis kaffe och te samt vatten och läsk, och fylls på varje dag.
Det finns inga skyltar på väggarna som påminner mig om att jag befinner mig på ett hotell, vilket är helt i stil med ”detta är ditt hem”-andan. Det primära, som man har önskat att hotellet ska utstråla, är lugn och ro. Därför är linjerna rena, belysningen dämpad, väggarna är vita utan för många tavlor eller dekorationer, varje möbel och föremål i rummet är noga utvalt, och mattorna på golvet samt de tunga gardinerna finns där för att skapa värme och en mysig känsla, samt för att minska risken för ett alltför kliniskt intryck.

Detaljer och tidlös design
Efter att ha packat upp går jag ned för att träffa hotelldirektören Alicia Cardona i det lilla mysiga loungecaféet med små bord och mjuka stolar samt soffor i olika stilar. Alicia berättar att hon anställdes under renoveringen av hotellet, som tillslut blev fem år, då familjen Pérez-Sala inte ville kompromissa med kvaliteten.
”Det finns en tanke bakom alla detaljer. Vi har försökt att bevara den ursprungliga stilen med tunga lädermöbler, familjefoton och ljuskronor blandat med en mer modern stil med specialinköpta möbler, dekorationer och lampor från antikvitetsbutiker runt om i Europa. Visionen har varit att skapa en tidslös design, som tillskillnad från många av de nya och minimalistiska hotellen inte blir omoderna om några år”, säger Alicia och berättar att man bland hotellets designers faktiskt hittar två av Pérez-Sala familjens döttrar, som i hela processen har samarbetat med den kända spanska designern Ana Galofré. Resultatet är smakfullt, originellt och exklusivt med ett mysigt och familjärt intryck. Väggarna i caféet pryds av svart-vita familjefoton, främst av sönerna som på den tiden körde Formel 1 och det sägs att de var bra på det. Även i hotellets uppehålls- och dagrum möter man familjen i form av två jättemålningar av ett par tipoldeföräldrar, som representanter för dåtidens bättre borgerskap.

”Det har varit oerhört viktigt för oss att ge gästerna en genomgående känsla av familj och hem”, säger Alicia, medan hon bjuder på en drink från Honesty baren, ett måste i varje boutiquehotell. Honestybaren är en ”hemmabar”, där gästerna serverar sig själva och skriver upp vad de dricker på en räkning – helt utifrån gästernaa samvete och ärlighet, därav namnet. ”Det fungerar bra, förhållandet till våra gäster baseras på ömsesidig tillit”, säger hon.

Lyx i kristider
Alicia Cardona berättar att hotellet har gått överraskande bra redan från starten då det öppnade i november 2011, trots kristiderna i Spanien.
”Vår beläggning har ökat månad efter månad, och det trots att vi inte har haft en stor marknadsföringsbudget. Gästerna tycker om att komma hit och få en speciell upplevelse, och sedan berättar de vidare om det. De som söker boutiquekonceptet vill ha den äkta varan och inte bara ett predikat, som några av de stora kommersiella kedjorna missbrukar”. Alicia värderar att ca 15 % av gästerna är återkommande eller fasta kunder – en procentdel, som gärna skulle få växa sig större med tiden. ”Våra fasta kunder får speciell behandling. Vi vill gärna visa dem att vi värdesätter deras lojalitet. Av den anledningen ser vi till att boka favoritrummet, ser till att de får det vatten de vill ha, byter ut den mjuka huvudkudden mot den hårda och ställer fram det speciella örtteet på rummet, om det är vad vår gäst föredrar”, säger Alicia och uppmärksammar att även hundar är välkomna på rummen.
Resten av eftermiddagen spenderar jag på att träna i hotellets lilla gym, tar ett bad på rummet, lyssnar på musik, lägger en ansiktsmask och stirrar in i elden i den öppna spisen i dagrummet – ja, kort sagt bara slappar jag – en sällsynt lyx, när man som jag har två små barn. Centrala Barcelona når man lätt på tio minuter med tunnelbana från hotellet, men det nöjet sparar jag till nästkommande dag. Kvällen faller på och med den tilltar regnet utanför, och så vill jag inte gå någonstans, istället beslutar jag mig för att äta middag i hotellets café.

Utmattande avslappning
Jag beställer en lätt trerätters meny från menyn, som bjuder på ett litet men utsökt urval. Jag njuter av en sallad med krasse, ruccola, bacon, pinjenötkärnor och getost till förrätt, en utsökt biff med pisto till huvudrätt och en hembakad brownie med vaniljglass till efterrätt. Allting är hemlagat och ytterst välsmakande utan att vara gastronomiskt revolutionerande, men det hade jag heller inte förväntat mig. Extraordinärt är dock det katalanska rödvinet, som jag dricker till, en Castillo Perelada 2008, som med sin kraftiga och runda smak direkt tar sig in på min topp tio över oförglömliga rödviner. Under middagen hälsar jag på några av hotellets andra gäster, bl.a. ett par från Australien. De hittade hotellet på nätet och kallar det ”en oas av lugn och ro” i kontrast till Barcelonas pulserande och hektiska liv. De är typiska boutiquehotellgäster, som reser mycket och går efter den personliga servicen och en upplevelse som är någonting utöver den som du kan förvänta dig att få hos de stora hotellkedjorna.Efter min första dag som boutiqueturist får jag lov att konstatera att upplevelsen varit så avslappnande att jag får lov att gå och lägga mig även om klockan bara slagit elva. Hemma på rummet får jag verkligen en känsla av hem, men hem på det lugna sättet – utan blöjbyte, gröt i soffan och en rekordväxande tvättkorg naturligtvist. Jo, boutiquelivet kan jag vänja mig vid.
Öppnade i november 2011. 30 rum fördelade på fem kategorier. Priser (inkl. frukostbuffé, alkoholfri minibar, kaffe, te, småkakor och frukt) från 190 euro/natt för ett standardrum till 390 euro/natt för en lägenhet. Caféets förrätter fås från 8 euro, huvudrätter från 12 euro och efterrätter från 7 euro. Vin mellan 12-15 euro flaskan.

Läs mer på: www.hotelprimeroprimera.co.